Först och främst ska jag säga att detta är inte en vanlig kärlekskomedi. Inte ens nära faktiskt. Det är en klurig film att skriva om då den är väldigt svår att sätta fingret på. Den är marknadsförd som en sjukt rolig komedi men så är inte fallet och det gäller det verkligen att man vet om innan man sätter sig och tittar på denna. Jag säger inte att den inte är rolig för det är den men på ett väldigt speciellt sätt. Det är en mörk komedi som är filmad på ett annorlunda sätt då det zoomas in och ut och klipps hit och dit under konversationerna. Även stämmningen känns annorlunda så även om det visas lyckligt så får man en känsla av att nu händer det något skit men så gör det aldrig det. Mycket tack vare bakrundsmusiken som också inte är den gamla vanliga.



Jonah Hill och John C. Reilly lyfter filmen enormt med deras skådespel som känns väldigt genuint och får verkligen känslan av obekvämhet levererad när de är i samma rum då John (C.Reilly) känner att Cyrus (Hill) verkligen har något emot honom även om han verkligen försöka verka glad för Molly och Johns skull. Scenerna då de bara är de två tillsammans är mycket underhållande och jag hade hoppats på mycket mer av den varan. Det lite som slöseri av deras potential för de är grymt roliga skådespelare men fick inte riktigt vara det tillräckligt mycket i den här filmen. Men som sagt det är ingen vanlig komedi.

Det är väldigt mycket som inte är som traditionella filmer med Cyrus. Men funkar det då? Jadå jag tycker det. Filmen är inte dålig, den är faktiskt bra. Men ni får inte förvänta er att skratta ihjäl för så rolig är den inte, men ett gott skratt någon gång under filmen lär dyka upp. Budskapet är det största i den här filmen, inte komiken. Den berättar en bra histora om förändringar ,att kunna släppa taget om någon och samtidigt kunna släppa in någon ny människa i livet. Filmen är ingen måste film direkt men den är ändå bra som sagt. Om ni ska se den så är det definitivt ingen film ni ska se med kompisgänget. Se den själv eller någon du har mycket gemensamt med. Och glöm inte att den inte ska ses som en komedi! Men garva kommer du till viss del ändå.

Vad tycker du om texten/filmen/betyget? Kommentera och diskutera!

/MS

The Rite handlar om Michael Kovak (spelas av Colin O´Donoghue känd från krigsserien Pacific), en student från USA som ska åker till Vatikanstaten för att plugga exorsicm. Michael tvivlar mycket på sin tro och även på dessa exorsicmer. Father Lucas Trevant (Anthony Hopkins) är en väldigt rutinerad exorsict och Michael får följa honom och vara med under hans exorcismer för att hjälpa till och lära. Michael tror fortfarande att hans patienter behöver mentalvård och inte att de är besatta av djävulen eller någon demon. Mer och mer mystiska saker börjar inträffa som kanske till och med får Michael att börja tro...

The Rite är en psykologisk thriller/skräckfilm med mycket demoner, kors, andar, besatthet och inte så mycket blod och slafs. Filmen är inspirerad av verkliga händelser. Vad som är sant och inte är svårt att säga men jag har gjort lite undersökningar efter jag såg filmen och Anthony Hopkins karaktär finns på riktigt och har gjort ca 70 000 exorsicmer men bara 100 stycken sägs varit djävulsbesatta "på riktigt" och resten har inbillat sig eller varit psykiskt sjuka. Han heter dock Father Gabriele Amorth på riktigt och inte Father Lucas Trevant.

Sant eller inte, den här filmen är mycket obehaglig och läskig. Personligen tycker jag filmer som denna med religion och mycket spirituell skräck är väldigt obehagligt. Sånt som man ligger och tänker på någon kväll då man inte kan sova. The Rite är inget undantag och levereras på ett mycket skrämmande sätt som får en att börja fundera. Svenske regisören Mikael Håfström (som gjort bl.a svenska Ondskan och skräckfilmen 1408) får ut det han vill ifrån sina skådespelare som levererar på ett bra och läskigt sätt. 



The Rite (Ritualen) är en skräck film jag rekomenderar till alla skräckälskare men kan även ses av de som hatar blod men tycker om att skrämmas psykiskt. Man kryper längre och längre upp i soffan under filmens gång och försöker minska synfältet så mycket man kan. En del rysningar i kroppen under filmen kommer säkerligen förekomma. Skrämmande och välspelad skräck. Se den!

Vad tycker du om texten/filmen/betyget? Diskutera och kommentera!!

Filmen handlar om Arthur Bishop (Jason Statham) som är en "mekaniker"(en slags lönnmördare som dödar personer som anses röra om för mycket i grytan och samtidigt får sina offer att se ut som att de avlidigt i olycka eller annat). Ingen vanlig mekaniker med andra ord. Han får i uppgift att döda en förädare (Harry McKenna spelad av Donald Sutherland) till dem han jobbar för men det är en kompis till honom så det blir en svår uppgift. Men iskall som han är gör han det ändå men det visar sig att han blivit lurad och att det var han som skickat honom var den onde.. Han går till gravplatsen och besöker Harry ett tag efter mordet och där träffar han Harrys son Steve (Ben Foster) som är väldigt hämdlysten. Steve vet inte att det är Arthur som mördat honom. Det slutar med att Arthur tränar upp Steve för att bli en "mekaniker" han med... 

The Mechanic är en klassisk actiondänga med mycket crash,boom,bang som är mycket snyggt gjord. Den är väldigt brutal med mycket blod och det ser verkligt ut. Historien är ganska intressant men känns ändå inte som något nytänkande direkt. Historien i sig är ganska förutsägbar men själva actionscenerna är faktiskt positivt överraskande då det inte är det vanliga "precis hinna undan stuket"..



Statham och Foster är iskalla och stencoola grabbar i The Mechanic. Inget vidare nytt för Jason Statham som oftast är stenhård och lite smårolig i sina filmer och han gör det grymt även i denna filmen. Ben Foster är lite mer känslosam och gör sin roll riktigt bra även han. Vår kära svenska supermodell Mini Andén är med och tassar runt naken lite grann i filmen också. Hon är en älskare till Arthur.

The Mechanic är en skön film man kan se om man vill döda lite tid. Enkel historia med mycket brutal oförutsägbar action och en del humor. Rekomenderas till alla actionälskare!

Vad tycker du om texten/filmen/betyget? Diskutera och kommentera!

/MS

Amber är trött på sitt hem och längtar att få komma bort från den lilla "hålan" hon bor i. Hon övertalar sina kompisar att följa med för att hitta en lägenhet i Chicago. Deras bil går sönder och en stor lastbil stannar och chauffören försöker fixa deras bil utan lycka. Efter många om och men får de åka med i släpet på lastbilen men märker efter några timmar att de kanske var deras största misstag i livet någonsin. Lastbilschauffören vägrar stanna och till slut blir de avsläppta i ett gammalt slakteri där de kryllar av vampyrliknande varelser och det blir en kamp på liv och död...

Prowl börjar som många andra "ungdomsskräckisar" där ungdomarna festar lite och sedan ska iväg någonstans, bilen pajar och de hamnar tillslut i en liv och död situation där de blir dödade en efter en. Man vet lite vad man har att vänta. Vissa saker i filmen känns väldigt konstiga och rentav löjliga men just detta får även en förklaring senare som jag inte kommer berätta ifall någon ska se Prowl. Det är oväntat och det gör att filmen lyfter sig en aning. Men just när detta inträffat så börjar man undra avd som ska hända och det börjar faktiskt bli lite spännande. Ja men då tar filmen slut?? Från ingenstans känns det som. Pengarna måste ha tagit slut väldigt tvärt för filmskaparna. Mycket som man borde fått veta lämnas ute och blir obesvarat.. 



Skådespeleriet är ingen höjdare på någon av skådiskarna. Vampyrerna ser rätt så läskiga ut men rörelsemönstret känns inte så häftigt. De ser ut att rent av ut vara ganska klumpiga när man får se dem under en längre tid. Prowl är väldigt blodig men det ser mer ut som förtjockad jordgubbssaft. Några moment skräms man då åtminstone av men det är inte många. Filmen känns för dåligt gjord för att man verkligen ska dras in, plus att den slutar så tvärt och är hemskt kort.

Prowl är ingen film jag rekomenderar i första taget. Visst den är inte tvärkass, den har sina stunder och man blir måttligt road/skrämd av den men inte mer än så.

Vad tycker du om texten/betyget/filmen? Diskutera och kommentera!

/MS

Mer om handlingen går inte att berätta utan att ge några "spoilers" och det vill jag absolut inte för har ni inte sett den här filmen ska ni göra det och vara helt ovetande innan. Den kommer hålla hjärnan på högvarv under hela filmen, jag lovar er. Den är riktigt mystisk och ser du den själv kommer du sitta och diskutera med dig själv och försöka få någon klarhet i allt, och är ni flera kommer det inte vara tyst.

Tankeverksamheten kommer att vara igång som på t.ex Shutter Island som också är en psykologisk thriller men med aningen mindre skräck moment. Den här filmen kommer ni garanterat inte sitta helt still under hela filmen om ni så heter Brock Lesnar. Även om det är det mystiska som är den största delen av filmen så prickas skrämsel momenten in perfekt under filmens gång.

Skådespelet är inte fenomenalt direkt men helt okej ändå så man slipper störa sig på dåliga skådespelare. Dock har vi en utstickare som är huvudpersonen Jess som spelas av Melissa George som gör ett riktigt välpolerat jobb och hon känns väldigt trovärdig. Bra skådespel som verkligen får oss att dras med och känna sympati med denne Jess.

Triangle rekomenderas stark till alla skräck fantaster och mystiska,psykologiska,thiller älskare. En film som håller dig beredd och på tårna under hela filmen och framförallt håller igång hjärnan på högvarv åt dig. Jag älskar den här sortens film. Har du inte sett denna så är det dags nu!

Vad tycker du om recensionen? Frågor, utlåtanden om filmen? Diskutera och kommentera!